Myran är en väldigt, väldigt liten ponny. Hon är mörkbrun utan tecken, och har extremt mycket pannlugg och man, men lite värre är det med svansen som på sin höjd är tre strån.
Hon är, trots den icke närvarande svansen, en mycket söt liten ponny med glimten i ögat.

Hon kom till mig en sen sommarkväll i juni 2004, och stannade till augusti-september 2005. Så det var ingen väldigt långvarig relation just för att hästen i fråga inte var av den största modellen. Det tog inte särskilt lång tid innan mina ben hängde närmade marken än hästen, och då får man ta och inse att det kanske är dags att sälja.

Trots den korta tiden vi var tillsammans hann vi med en del. Bland annat tre dressyrträningar och en hopptävling. Tre uteslutningar och tre vinster. Tolkning på vintern och voltige med lillebror. Och en hel del annat.

Vi sålde henne till en famlij i Sandviken, men nu är hon såld vidare som läromästare åt en liten sjuårig flicka i samma område.

Myran är en helt underbar ponny som tyvärr inte var helt fräsch alltid, hennes små ben höll väl inte riktigt för hårdare träning. Och synd var det, för hon var så fin när hon satte manken till, gick som en klocka och plockade rosetter. Hon hade kunnat gå riktigt långt tror jag.